En tanke eller två
Singel är jag fortfarande efter fyra år. Har provat i omgångar olika dejtingsidor, träffat någon här och där. Tre gånger har jag fallit för män som visat sig inte vara det man tänkt. Eller hur tänkte jag ? är man på en sida där det kryllar av män och kvinnor så är det klart att man pratar och träffar andra medans man träffar en lite mer. För man vet ju aldrig vad som finns runt hörnet eller dyker upp som ny på sidan.
Första mannen var allt men tyvärr fann jag redan i början att det blev för mycket. Han var lite för på, om ni förstår vad jag menar. Andra hade visst fler fioler i sin byxa än han sa. Den tredje han höll på länge för att få till en dejt och det blev tre sen blev det tyst.. även här fanns det fler fioler än jag skulle kunna tänka mig. Det lustiga i det hela är att de säger inte något, utan bara låter det rinna ut i sanden.. Vilka kärringar tycker jag då. Fegt, säg rakt ut som man tycker , raka rör är ju män kända för …… eller ????
Det är så klart tråkigt att jag inte träffade någon. Det hade varit rolig och mysigt. Men jag hade inte riktigt trott det heller. Det var väldigt roligt, jag har lärt mig mycket om mig själv genom detta nätdejtandet.
Men stöter man på patrull hos varandra i tidigt stadie som tex ärlighet, och det krävs mycket för att reparera och hitta tillbaka så känns det inte värt det för min del. Jag är hellre ensam än i ett förhållande som inte är byggt på ärlighet och känns bra, även om man träffas på en dejtingsida och det finns 150 andra där. Jag har levt i ett sådant förhållande i 20 år, och det vill jag inte göra om.
Det blir för mycket liksom, man blir mätt på det till slut.
Det är klart att det vore roligt att träffa någon, men jag är också ganska nöjd nu faktiskt. Det går lite upp och ner i livet det där, det är i perioder. Så jag har bestämt mig att jag letar inte desperat efter någon. Jag ger upp för femtioelfte gången haha….
