Skatan i norr

HEJ … God Jul o ett riktigt gott nytt år Jag har kroniska sjukdomar … Så började ett brev som jag fick här om dagen, erkänner jag började att skratta. Här är vi rak på sak tydligen. Det gäller ju att fånga en läsare redan i början av ett brev eller i en bok. Min dotter har nyss opererat in rör i ett av öronen, nu är ju detta en barnsjukdom med vatten bakom trumhinnan men även vi vuxna eller ja min dotter är halv vuxen snart 15 år. Att bli nersövd var inte några problem alls. Hon var mer frustrerad över den otroligt fula kläder hon fick ta sig, en vit rock med öppen baksida, - mamma varför sa du inte att den var öppen hela baksidan, jag har ju springtrosor En mamma kan inte veta allt här i världen. Sen en blå, urtvättad blå, rock till över samt dessa strumpor av lårmodell vita. Upp i sängen för att sedan möta läkaren som var jätte gullig kvinna. Operationspersonalen kom, grönklädd en man o en kvinna, pratade med dottern o skämtade lite innan de körde ner henne för operation. Mamma skulle ju följa med in för att bli nedsövd själv var ju inte sådan kittlande tanke. Under färdens gång blev det lite skämt o prat o även när hon sövdes ner så hon skrattade gott. Om det nu var pga skämten eller rent av drogerna hon fick vet man ju inte. När hon väll vaknat, tittade hon på mig och säger -mamma det är inte som Grays A eller City akuten - va menar du nu hjärtat ? ! - dom är inte lika snygga som på Tven o korridorerna är inte lika fina och mamma det var inte så spännande Sen somnande hon, klockan var 1045, hon sov till klockan 1800. Jag satt och funderade, små skrattade lite. Tänk vad påverkad vi blir av TV. Av alla serier, reklam, tidningar. Vi bildar oss en uppfattning av hur det ska vara, så är verkligheten en helt annan. Jag vet inte om hon blev besviken eller om hon bara redan i unga år fick konstatera att allt är inte som på TV. Inte denna gång i alla fall.