Skatan i norr

Och män mot kvinnor… alla tror jag att vi har en Mr Big som tjej, en önskeprins och självklart har män en egen Julia Roberts drömkvinna. Att man sen inte får sin dröm upp fylld, ja om man inte hittar en ande i en lampa då och får tre önskningar vilket i dagsläge inte lär vara aktuellt. Tror att vi tjejer faller så lätt, man kanske inte ser utseende hela tiden utan mer människan bakom. I alla fall gör jag det. Jag vet med mig att jag har en mur runt om mig och avger signaler att kommer du hit biter jag huvudet av dig så håll dig på avstånd. Jag kanske måste släpp in, ge mer av mig själv redan på en gång. Men det är sååååå svårt. Sen har vi lätt att bli sura .. Huuua, som sura godisar fast på flera olika sätt blir vi sura också. Text vi vill att mannen ska ringa och vi väntar och väntar och väntar, ju längre in på dagen den går och han inte har ringt blir vi surare o surare. Varje gång det ringer i väskan tar vi upp telefon och det liksom pirrar ikroppen tills vi ser vem det är .. Jaahaha det är mamma som ringer, nästa gång samma känsla .. Jaa mamma igen, sen en kompis , sen våra barn eller vårt x, när vi efter några besvikna upptag ur väskan av vår mobiltelefon äntligen ser att det är HAN som ringer…. JAAA då svarar vi inte. Nää hää jasså nu passar det att ringa, NU ska han få VÄNTA, tänker vi surt och lägger telefon på bordet eller tillbaka till handväskan. Om han sen inte pratar in något meddelande blir vi sura igen… Ett eller flera missade samtal spelar roll på vår surhetsgrad också. När vi sen ringer upp när han har ringt två tre gånger. Låsas vi som vi är världens gladaste tjej och har inte sett eller hört att han ringt, har ju så mycket att göra. Allt bara för att vi inte ska låta dem tro att vi är så lättillgängliga.. Fast i grund och botten vill vi bara skriker YES YES YES ÄNTLIGEN Om man lär känna någon och börjar få intresse för mannen/kvinnan i fråga, tror jag att man ger sig hän och ger allt… å då känns det som att man tar en kula för någon och får en smula tillbaka när det inte går som man vill. Inte för att vi vill att det ska gå fort, för bråttom har vi inte, men tror att vi vill ha mer och gärna mer av det man inte kan få. Tror inte att män och kvinnor orkar bjuda på känslor, leende och skratt hela tiden om det visar sig att det inte är besvarat. I bland måste man dra sig tillbaka och slicka sina sår. Varje gång man gör det slocknar en bit av lågan. Frågan är hur stor och hur många lågor finns det inom oss ?? Kan det slockna helt ? Ligger det och glöder för att en vacker dag blossa upp och bli värsta brasan igen ??