Skatan i norr

Och just nu går det jävligt fort utför.. Även om jag håller i mig för allt vad jag är värd, jag vill inte ramla ur vagnen. Men det känns som jag inte orkar hålla emot mer snart. Men fan jag vill ju åka klart .. Viljan kan försätta berg har min farmor sagt. jag vill, jag vill, jag vill vill vill Mr Big var visst inte min Mr Big. Visst är det surt att få veta, även om inget är sagt och lovat, mer gått på känslan av att det finns mer känslor än vänskap där. Hur tänker jag nu ?? Som tjej tror jag vi analyserar mycket i det som sägs och när det liksom blir bekräftat att det inte blir han/hon och jag.. Börjar hjärnan att bearbeta detta på ett konstigt sätt.. Men han sa ju så då ? Och varför gjorde han de ? Varför ville han det då ? En massa varför varför poppar upp som isglassen popup, när man klämt den varm länge nog kommer sakta upp och tar aldrig slut Så nu är det bestämt vad ni än säger .. Jag ska nu bli nunna, byte lösen ord på fredag också gissa till vad, nunna år 11. så nu vet ni det också i fall ni vill komma åt min dator.. jag har givit upp orkar inte slösa med mina snälla, underbara , omtänksamma, roliga,sjuka humor, härliga skratt, lättsamhet, rolig att vara med, helt fantastiska människa, inte uppskattad av min vänner på rätt sätt, lovar att finns här för dig i all oändlighet, bara att ringa så hjälper jag dig, den mest perfekta kvinnan i världen känslor mer. (om jag nu är så jävla perfekt vad är då felet ??? ) Jag tar inte en kula till och får en smula tillbaka, jag har givit det allt och får inte något tillbaks känns det som. Nu har jag börjat klä mig i bullet proff kläder. Jag kommer att gå som jag skitit på mig i den rustningen, den ska vara stor, otymplig, svår att kom in mellan springorna. Jag kommer inte behöva inte platta håret mer för det lär bli både fett o platt av den enormt stora typ dykarhjälmen utan durchsichtig, see through glas... även smink behövs inte mer, inga nya kläder bara en dusch någon gång i veckan, för att rustningen inte ska börja lukta. Problemet är att hur ska jag kunna äta hmmm tror att det går att öppna själva glaset på hjälmen så svälta ihjäl lär jag inte göra .. åå gissa om det känns jätte skönt att veta ..jag kommer att överleva Känns som jag sett lite för mycket sex in the city program. Det är ju i och för sig bra om det är lite av sex in the city liv även i mitt då. För Mr Big tog ju sitt förnuft till fånga efter ett tag och insåg att han missat en del av själva livet utan Carrie. Kärlek vid första ögonkastet tror jag inte på, utan jag tror på att man blir attraherad av någon, lämnar in en intresseanmälan, och därifrån växer känslor till något hållbart. Om inte nyfikenheten på att lära känna denna människa växer, bör man känna det rätt snabbt och tar då tillbaka sin intresseanmälan. Inte ge sken av att de växer och växer och sen från ingenstans avslå ansökan eller tänker jag fel här ??? Livet bör gå ut på att må bra, ha vänner runt om sig som bryr sig om varandra, familj som man värnar om, mycket skratt, ärlighet, tårar ibland av lycka och av sorg, lite små tjafs och härliga stunder i soffan av att bara vara den man är med den man tycker om. Det gör liksom inte något om man snarkar på natten, släpper en smygfis i soffan som luktar i hela huset, att man kommer hem sur från jobbet och vill inte laga mat, utan kokar nudlar eller köpt risgrynsgröt på tub till middag. Eller ????