Skatan i norr

En vanlig kväll alla tre är hemma. Jag ligger i min nerlegade soffa och hör hur tjejerna fixar middagen och babblar i mun på varandra. Jag blir lite sentimental för jag är trött och vill bara frysa tiden, bara för en kort stund. Jag vet ju att om bara några minuter är förtrollningen bruten, ena jäntan ska i väg till träning. Den minsta som inte alls är liten längre försvinner till sitt rum och spelar musik o dansar. Kvar är känslan av en dammig gata i maj, och disken, smutstvätten. Jag är ensam kvar , återigen är vissheten om att detta är bara NU som gäller. Hela livet, inte bara när det handlar om att fösa ihop alla man gillar till fredagsmiddag. Jag kunde lika gärna varit död, eftersom jag gör lika mycket nytta som ett lik i detta inferno av sjukdomar, plättar som bränner fast i pannan, fyra tvättar ovikta tights, och dammråttor som dansar tango i hallen. Jag trodde i min enfald att jag städat ugnen ren. Men det är sånt man inbillar sig tills en äldre mer erfaren mamma berättar att nej, du är inte klar….. Då borstar hon ugnsgallret med svinto tills det ser ut som nysilver. Jag som trodde att ugnsgaller var kolsvarta och knöliga när man köpte dem.