Skatan i norr

Under min sedvanliga runda , nja mer rundorna runt Sidsjön, bland änder och skimrande höstlöv på marken fast det är mitten av november .. En vinter månad normalt sett, helt sjukt men underbart, började jag funderar för första gången på män som några andra varelser än män. Trots allt är jag en singel tant tror jag, på 44 år. En gladlynt , halv fet gumma i filtkjol och glasögon i halsband som tycker om att ta ett gals rödvin till lunch och sitter på min underbara utemöbel när grannarna kommer hem. Hur jag nu kom på tanken att tänka på män ( vilket skämt) men annat än ett underhållandevärd Jag tror män är ensamma. Ju viktigare de vill framställa sig själv besto mer ensammare är de. Ut ifrån de män jag nu känner tycker jag mig se att den manliga ensamheten söker flyktvägar. Som spriten, arbetet, ligga isoffan se tv, jaga kvinnor på krogen och nätet. Det känns om det blir viktigare att inte känna något än att känna något.. Om ni fattar vad jag menar. Kanske skulle de göra något åt den där svarta korpen som tydligen bygger bo någonstans i de manliga könet. Är det arbetarklassens män i småstäderna som är dagens förlorare ?, är det kanske inte kvinnorna som behöver frigöra sig ? Är det så att är det unga tjejerna som utbildar sig och flyttar till storstäderna och männen blir kvar i byn ? Fast jag ser ju hur männen driver runt i sina insydda kostymbyxor, suger in kinderna och balanserar den medhavda javamuggen, som om ingenting kan hålla dem tillbaka. Han ska bara vidare, bort, ut, ifrån. Han sliter sig loss från kärleken. Han tror att det är kedjor som vill fjättra. honom. Gå ut och kolla på cafen, teater och promenadrundor en vanligt vardagkväll så hittar du kvinnor i alla åldrar i överflöd. Vart är männen ??? Sitter de bredbenta i bastun och talar om hur bra deras barn är istället för att vara med dem? Dricker de sig till apstadiet och går på fotboll ? Smyger dem med hemligheter som hotar ödelägga hela deras liv ? Eller springer de runt och slår varandra på smalbena med plastklubbor istället för att prata om känslor ? Det som nu skiljer mig som kvinna från dessa män är en ödeläggande är kärleken och tron. Utan mina barn och min fantastiska mamma och pappa och min bror och hans familj och alla mina vänner hade jag suttit gråtande i en kartong nere på Sjögatan. Jag är en enda sekund från det inre yxhugget hela tiden när det gäller att hitta kärleken, mitt vattenskadade hus som är ett fusk tillbygge. Min enda styrka är att jag är medveten om det…Jag försöker fylla mitt liv med vardagen. Jag försöker vara en bra mamma, dotter, syster och vän. Om jag lyckas ja det är frågan…..