Skatan i norr

Efter många omtumlande år, extremt mycket känslor i omlopp verkar det som om att det aldrig ta slut på allt. Min dotter har fått ätströrningar. Det är nog, tror jag, en reaktion över allt som har hänt i vårt liv de senaste 3 åren. Vi får grymt bra hjälp från sjukhuset jag är lyrisk och glad för detta. Tror att min dotter kommer att klara detta,men med hjälp från alla håll och kanter dock. Detta är inte något man gräver ner sig då, man kämpar på och förlitar sig på att allt kommer att bli bra. Jag ser nu i efterhand att när det händer många saker samtidigt blir man väldigt yrvaken på alla plan. Både andligen och själsligen. Jag vet också att jag måste göra upp med mig själv under tiden och landa i det som verkligen är jag. Mycket svårt att göra det när det aldrig blir lung och ro. Skillsmässa, bråka om barnen, husförsäljning, fjällstugeförsäljning, träffa nya män som inte är något att ha, bli kär och så skiter det sig, pengaproblem,min pappa får cancer och 4 st strok, ser att ens barn mår dåligt och blir sjuka. Allt snurrar så fort att man hinner inte sova tänka eller äta. Kämpar varje dag för att gå upp ur sängen och vara både mamma, dotter, arbetsakamrat, vän .... Det tar på krafterna men ändå gör man det..... vart kommer kraften ifrån ? kommer det en dag då det tar slut ? Superdupermamman som alla tidningar skriver om med bra karriär, många barn, snyggt hem, intressanta vänner, framgångsrik man, vältränad kropp, alltid fin i håret, underbar insida och hysteriskt glad på alla bilder och en kåt sexgudinna varje dag. Det får mig att tänka... hur fan gör dem ? För mig är det helt förbannat omöjligt att leva upp till.. om man inte är en robot. Jag är en känslig person, med ett jävla humör ibland, erkänner dock om jag har gjort fel eller har fel i sak. Ja , jag lider av dålig självkänsla och självförtroende. Men nu förtiden försöker jag inte göra mig till i olika sammanhang. Jag övar på att vara mig själv. Jamsar inte med om det känns fel i magen. Försöker vara rak och ärlig och tänka om jag säger detta menar jag det då ? vill jag har en ärligt svar ? kan jag ta ett ärligt svar ? Om inte så håller jag tyst. När jag sa att jag hade två saker som varit till hjälp i mitt liv menade jag min hjärna och min ödmjukhet inte något annat. Så jag gör som Hans och Greta följer smulorna tillbaka och börjar om från början. Med hopp om att jag snart har krisat klart.