Innan det är för sent

För många av oss kommer till ett slut en dag då vi får en diagnos som vi varit rädda för; vi lider av en allvarlig sjukdom.

 

Förutom att beskedet framkallar ett chocktillstånd inträffar med stor säkerhet, även en annan sak.. vi kommer att se på våra dagliga liv på ett helt annat sätt och värdera det så mycket mer. Saker vi tagit för givna som skratt, skönhet, vänskap, naturen, familjen, fika, mat vara ute och gå. Det kommer att framstå som viktigare och mer värdefulla än någonsin.

 

Varje dag kommer att kännas som en gåva och ett mirakel. Alla små förtretligheter som vi tidigare låtit ta för mycket energi i anspråk kommer att förlora sin betydelse. Vi kommer att koncentrera vår uppmärksamhet kring livets härliga gåvor.

 

När jag nu är så säkra på att vi kommer att reagera såhär när vi får en dålig nyhet, varför i hela världen skulle jag , vi , ni vänta med att börja uppskatta livet ??

 

Varför inte börja sätt värde på livet nu ? livet är ett mirakel i sig själv, och det är verkligen en välsignele att få ta del av det.

 

Vi kanske måste påminna oss hur kort och bräckligt livet är i verkligheten och hur snabbt allting kan förändras.. en minuten kry och frisk andra inte.  Som ung tror man att man lever för evigt, fast lite gör man nog som vuxen också, nästa stund förstår du att du inte kommer att göra det. Ena dagen njuter du av din promenad, nästa inträffar en olycka får till följd att du aldrig kan gå igen. Ena dagen har en partner som du älskar näst har du förlorat dem till någon annan utan att du veta om det.  Visst förstår du vad jag menar ?

 

Jag kan har fel men det finns två sätt att se på livet då. Att känna sig besegrad och skräckslagen inför förändrigen, som ibland måste vara smärtsam. De andra, försöka vända på det och se osäkerheten som en ständig påminnelse om att vara tacksam.   

 


Privatlivet

Glöm inte att ditt hem är din fristad, en plats att fly till från världen utanför. Om du släpper in för mycket av världens larm i ditt hem påverkar du allvarligt en potentiell källa till säkerhet och beredda att vidta åtgärder för att värna om den, glömmer vi ofta vår känslomässiga säkert eller struntar helt enkelt i den.

 

Hemmet ska vara en plats där du har makten att säga nej.

 

En arkitekt jag träffat för länge sedan berättade hur mycket jobb som läggs ner på att underhålla Golden Gate-bron i San Francisco. Han sa att bron målas så gott som varenda dag under året. Alltså så fort den är klar börjar man om att måla ! Det blir aldrig färdigt liksom.

 

När jag tänker på det så är det så med oss själva också även våra hem det är en pågående  process som aldrig tar slut.

 

Du måste äta bra mat, röra på dig ta hand om dig för att må bra och leva ett gott liv. Som när du har   en diskbänk som är trasig, rum som behöver städas, ogräs att dra upp skotta snö för att komma åt bilen osv.

 

 

Jag tror att lyssna till sitt inre betyder att välja ett liv och en livsstil som är äkta för dig själv och din familj. Det kan betyda att du fattar viktiga beslut för därför att det står i samklang med ditt inre och dina egna värderingar, men inte alltid nödvändigtvis med andras. Att lyssna till sin inre röst innebär att lita mer på sina egna instinkter än på trycket från omvärlden, grannar och alla vänner.  Fast det betyder ju inte att man ska revoltera eller blir ett original hahaha.

 

Jag tror att om man inte lyssnar till sitt inre kan de bli många inre konflikter. Innerst inne vet man vad som är rätt för dig, vilken sorts liv du vill leva och vilken människa du är och vill vara. Om det liv du lever idag till det yttre inte stämmer överens med ditt inre kommer man känna frustration och stress och förmodligen fatta tokiga beslut.

 

Jag ställde mig frågan i går hur vill jag verkligen leva mitt liv ? följer jag mina egna önskemål eller gör jag så här bara  för att jag alltid har gjort det eller för att någon säger att jag ska leva så här eller kanske för att det förväntas av alla att jag ska leva såhär ????

 

Jag la mig på spikmattan i mitt kalla sovrum och skulle fundera på svaren……. Jag funderar än…..      


3 saker

Jag har upptäckt 3 saker i helgen.

 

·         Alla är bara intresserad av sig själv

·         Alla älskar folk som håller käften och låter dem prata på om sig själv

·         Alla älskar att bli smickrad

  

Det är ett skumt fenomen att många har ett sådan stort behov av att prata om sig och sina familjer och kärleksaffärer och problem. Å tänk att vissa alltid har det värre, större, jobbigare  problem än du själv. De har alltid gjort värre saker hela tiden.

 

Jag tror jag är en god lyssnare. Jag har lärt mig med åren att hålla käft, lyssna, iaktta och fundera på hur är detta möjligt ( då i mitt eget huvud)  försöka hjälpa och komma med råd.

 

Fast ska jag ge råd som själv har varit långt borta från verkligheten i alla avseenden ??? Ja jag tror det. Jag vet hur det är att bli sårad och bedragen och hur jag gjorde då. Jag vet hur det är att ha 30 kr på konto och veta att det är 1 ½ vecka kvar till lön och barnen ska ha mat på bordet. Jag vet hur det är att inte ha råd att handla mjölk till maten. Å då säger jag inte jag har inte råd och sen åker jag en weekend till Stockholm för mina 30 kr.

 

Jag tror att jag lärt mig lite under den hårda vägen jag gått på kort tid. Nu har jag ett grymt socialt nät och underbara föräldrar som hjälpt mig i mitt självförvållande skit. Alla har inte den turen. Finns inte någon trisslott i världen som slår det.

 

Jag önskar jag kunde hjälpa mer.  


Gör som jag

Mitt råd till en vän. Jag är inte långsint av mig, men de där figurerna har jag kronkat på. Jag är jävligt trött på dessa som ställer till en massa jäkelskap. Men med sannorilka skäl talar det för att de kommer att gå vidare i livet med en klackspark.
 
Bli inte hysterisk ! Fråga honom på ett lugnt och bestämt sätt, som Columbo.
 
Måste du döda personen, gör det vänligt, såra personen med förnuft, knäa honom, du måste man få reda på varför han gjorde det, sen kan du luta dig tillbaka och tända ett fredens doftljus..
 
Så gjorde jag..
 
 
  

Men nu

Har jag varit slarvig som bara fan… eller nää ärligt inte alls.

 

Jag gick ju och blev sjuk. Fick en sjukdom som äldre damer runt 70 års ålder brukar få, temporalarterit dvs på svenska inflammation i tinningartären.  Det är inte någon ovanlig sjukdom. Det kan beror på en bakterie eller ett virus men orsaken till varför är okänd tydligen.

 

En jävla huvudvärk, ont i håret, feber, trött och smärta när jag tuggade eller svalde.  Ett besök på sjukhuset blev det och där blev jag kvar i fem dagar. Fick komma hem men en hink piller. Risk fanns att jag skulle bli blind på ena ögat och hade jag haft otur hade det kunna bli båda.. men som tur är har vi i Sverige världens bästa vård. Så medicin satts in snabbt och jag är nästa helt frisk nu….

 

Sjukvården är BRA i Sverige. Glöm inte det när ni klagar på akuten eller vårdcentraler…. Visst kan man få vänta och man tycker själv att man har så ont att man dör.. glöm då inte att de ligger nog någon som verkligen ligger och dör och all personal är där för att rädda… Skulle du bo tex i USA, då hade du fått haft en försäkring för att få vård och skulle ju göra en större operation skulle man kolla din försäkring först och se om din premie täckte operationen.  Hade du bott i Indien hade du inte då försäkring har du fått lagt dig ute på gatan och man har klivit över dig för du fick inte komma in på sjukhuset.

 

Här i Sverige betalar vi 80 kr/dag när du är inlagd på sjukhus , då ingår frukost, lunch, fika, middag och kvällsfika, säng och vård av läkare, sjuksystrar, all vård du behöver MR, röntgen, provtagning, operation osv……  

 

Vi har förmånen att få frikort när du kommit upp i en viss summan, även få rabatter på medicin.  Barn upp till 18 år har fri sjukvård.

 

Så tänk efter nästa gång du klagar på Svensk sjukvård….. skulle jag vilja bo i något annat land.. Inte jag i alla fall… jag tackar för en underbar vård som gör allt för att jag ska vara frisk och må bra.             

 


RSS 2.0