Innan det är för sent
För många av oss kommer till ett slut en dag då vi får en diagnos som vi varit rädda för; vi lider av en allvarlig sjukdom.
Förutom att beskedet framkallar ett chocktillstånd inträffar med stor säkerhet, även en annan sak.. vi kommer att se på våra dagliga liv på ett helt annat sätt och värdera det så mycket mer. Saker vi tagit för givna som skratt, skönhet, vänskap, naturen, familjen, fika, mat vara ute och gå. Det kommer att framstå som viktigare och mer värdefulla än någonsin.
Varje dag kommer att kännas som en gåva och ett mirakel. Alla små förtretligheter som vi tidigare låtit ta för mycket energi i anspråk kommer att förlora sin betydelse. Vi kommer att koncentrera vår uppmärksamhet kring livets härliga gåvor.
När jag nu är så säkra på att vi kommer att reagera såhär när vi får en dålig nyhet, varför i hela världen skulle jag , vi , ni vänta med att börja uppskatta livet ??
Varför inte börja sätt värde på livet nu ? livet är ett mirakel i sig själv, och det är verkligen en välsignele att få ta del av det.
Vi kanske måste påminna oss hur kort och bräckligt livet är i verkligheten och hur snabbt allting kan förändras.. en minuten kry och frisk andra inte. Som ung tror man att man lever för evigt, fast lite gör man nog som vuxen också, nästa stund förstår du att du inte kommer att göra det. Ena dagen njuter du av din promenad, nästa inträffar en olycka får till följd att du aldrig kan gå igen. Ena dagen har en partner som du älskar näst har du förlorat dem till någon annan utan att du veta om det. Visst förstår du vad jag menar ?
Jag kan har fel men det finns två sätt att se på livet då. Att känna sig besegrad och skräckslagen inför förändrigen, som ibland måste vara smärtsam. De andra, försöka vända på det och se osäkerheten som en ständig påminnelse om att vara tacksam.
