Skatan i norr

I måndags skickade jag ett sms till min dotter Linnea, Grattis på namnsdagen pussgurka.

Jag fick tillbaka.. men mamma jag har inte namnsdag idag säger farmor.. har du glömt vad jag heter ?

 

Jag små log och skickade tillbaka nää hjärtat mitt det har jag inte med det är Ranghild i dag.

 

Det är så när vi skulle namnge detta flickebarn som bara vägde 1 kg när hon föddes men hade en vilja av stål redan då, hade jag tre namn på förslag ett var Ottilia efter min farmor , Rnaghild efter min mormor och Linnea som min mamma hette i mellan namn.

 

Där låg flickebarnet i sin kuvös full i slangar och i en mimi mimi blöja och med blindel för ögonen då dessa var ljuskänsliga. Där stod jag och hennes pappa och stora syster 6 år och frågade alla tre var sin gång.

 

Vill du heta Ottilia ? Då grymtade flickebarnet och sparkade med små bena

 

Vill du heta Ranghild ? samma sak igen hon grymtade och blev nästan arg där inne i burken

 

Vill du heta Linnea ?  tyst inte ett ljud inte en rörelse blev det från flickan.

 

Vi höll på under en hel dag och frågade i olika omgångar vände och vred på namnen men varje gång linnea kom på tal blev flickebarnet tyst och lugn.

Denna historia gillar Linnea att höra och jag berättar den gärna men jag kallar henne Ragnhild ibland och hon svarar på tilltal .. då hon ler som bara hon kan och säger ja mamma vad vill du ?

 

 

Sms svaret jag fick var " ha ha du är ju rolig du , älskar dig mamma, du är bäst i världen tur jag fick dig som mamma pöss "

Det är äkta varm och underbar kärlek på sms