Skatan i norr

Min pappa kommer inte att överleva.

 

Den tredje mars 2013 besergade cancern min pappa, bara 71 år.

 

Jag tror inte pappa var rädd för döden. Att han ville leva, som han sa till läkaren i januari i år, ett tag till vill jag vara med sa han och log. Pappa var bäst ! Världens bästa pappa !

I vår familj har det handlat om vår stund tillsammans på jorden, om livet, tilltro till varann, kärlek, skratt, ärlighet, respekt, diskutioner om världsproblem och vad vi ska äta till middag och framtiden.

 

När pappa fick besked om cancer tror jag att han insåg att det inte finns någon nödutgång, ingen bytesrätt eller öppet köp. Pappa kämpade på utan att vi omkring visste hur mycket. Han var inte någon som pratade högt eller mycket, hade han något att säga sa han det om inte var han tyst och lyssnade.

 

Jag tror att efter sista stroken i november 2012, att han tänkte "allt är på väg åt helvete".

 

Jag tror också att det svåraste var för pappa att slutet var bestämt, att ovissheten plågade honom lite, att vetskapen att sjukdomen cancer kommer att besegra honom men inte när.

 

Hur skulle det gå för mamma ? för min bror ? för mig ? för barnbarnen ?

 

"det kommer gå bra för dig Ingela " sa pappa när jag satt och kramde om honon och han la sitt huvuvd mot mitt.. Där satt min pappa sjuk så in i döden och tröstade mig ... jag skulle ju vara den som var stark och trösta honom.. men näää jag tokgrinade och sa att jag klara mig inte utan dig...  tänk vilken ångest han skulle ha fått av dessa ord jag sa. Han kramade mig hårdare och log. har jag ljugit för dig rumpis ? nä pappa det har du inte svarade jag.

 

Det har gått tre månader i dag. Varje dag grinar jag en skvätt, varje dag tänker jag på pappa, varje dag saknar jag min pappa.

 

Grattis på namnsdagen pappa