Skatan i norr

Är snart slut och jag önskar att det blir en ny vecka snabbt.

 

Det är nog första gången på länge jag känner en inre stress från de runt om mig. Visst det har hänt förr men nu påverkar det mitt humör. Jag vill inte bli in målad i ett hörn, vill inte känna press och försöka skydda mig och de mina hela tiden.

 

Kan vara för att jag gjort de så länge att orken börjar ta slut.

 

Jag får energi när jag kommer hem fast det är uppgrävt runt hela mitt hus och jordhögarna växer och allt blir liksom mer upp och ner. Jag njuter av att få gräva, fast nu är min kära bror där och göra allt åt mig, snäll som han är och även hans svåger ( min brors frus systers man ) är med och sliter hund.

 

Jag känner mig mer ja jag vete fan, jag tycker att det är jobbigt att måste vara, lyssna, försöka sätta mig in i saker, göra saker åt andra. Det är ju det jag gillar normalt sätt men inte nu.

 

Jag tror jag ska bestämma mig för att inte svara på sms eller svara när det ringer om det inte är mina barn och min mamma under helgen.. ska fundera på saken…. 

 

Har funderat klart …. Jag har bestämt mig !       

 

Jag tror jag blir tokig !!!!!!!!!! vart är mina stumpor ???????????? MAMMMMMA VART ÄR MINA STRUMPOR ??

Jaaa vännen tänker jag för mig själv, jag sitter på toa hur ska jag kunna veta de ? Det var ju hon själv som plockade fram kläder i går. Samtidigt måste jag små le för mig själv och njuta av att jag är så betydelse full att det är värt att skrika som kniven satt i henne kl 0605 på morgonen och hon är 17 år.

Toadörren rycks upp som om det vore en stålbranddörr och någon varit inlåst i flera år och ska nu jäklar räddas.
- MAMMA VART ÄR DU.. och är du här. Har du sett mina förbannade strumpor? Har du tagit dom ? Linnea ? jag har inte tid med att jaga några jävla skit stumpor..

Allt kommer i ett och samma andetag, jag små skrattar och säger med lite retsam ton i rösten.. – Vännen vad har du i handen då ?

Ett gapskratt kommer från henne och hon ler sitt vackraste leende och säger Mamma jag älskar dig .

Hon hade strumporna i handen hela tiden.

Säga vad man vill om sommaren men hösten är en favorit hos mig. Inte bara för att jag fyller år haha, utan för att allt blir så klart. Underbara färger på träden och buskar, luften blir klar och ren och lite kylig. Solen ligger lågt men värmer ändå under dagen.

Att då få lyxen att ta på sig lite varmare kläder, ta med lite varmt te och macka gå ut i skogen hitta sig en stubbe eller sten att sätta ner rumpan på. Njuta av tystnaden och supa in den sköna höga luften och bara se sig omkring alla vackra mystiska färger. Och har man tur kanske man har trevligt sällskap.

Men sluta drömma nu .. sitter inne, tryckt uppe på höjden av rättsväsendet, det plingar till på mailen och arbetsuppgifterna hopar sig i en rasande hastighet trots att posten inte hunnit komma denna tidiga tisdag morgon. Dröm och verklighet får förenas till helgen.

Tänk att precis när man vant sig vid att varit uppe sent om kvällarna och sova länge på morgonen ska man börja jobba igen efter semestern. Börja passa tider och klä sig respektabelt, komma ihåg matlådan och att väcka barnen så att det kommer till skolan.

 

Så vad hände på semestern wow vilken skön semester måste jag säga att jag haft. Njutit med mina härligt knäppa barn och familjen, byggt en spiskåpa med tillhörande bänk samt tak över ytterdörren.

 

Nu står dränering av huset på schemat, som tur är har jag en underbar mor och bror som hjälper mig. Kan man önska sig mer.

 

Även en tripp till härliga Åre och Åreskutan med familjen för att fira min mor som fyllde 70 har vi hunnit med. En underbar soligt helg med gott sällskap mycket skratt och tok, som att min dotter på 17 år och min bror åkte moped till Åre från Sundsvall.

 

Men tänk att man aldrig får vara och känna sig nu är det bra allt verkar stabilt . Nää då blev  en av mina käraste vänner en man som betyder mer än ord kan säga för mig, fick en hjärtinfarkt bara sådär en tisdag kväll. Jag blev paff och tror mig tappa talförmågan hur fan kunde detta hända ? Vad händer nu ?

 

Värst har varit att veta jag inte kunnat få kontakt med honom, inte få information om hur operationen gått osv. Men som tur fanns en ängel som gav mig den informationen jag velat ha. Och att sedan höra hans röst på telefon var som att vinna på trisslott obetalbart.

 

Vägen är lång för min vän till ett normalt liv. En tankeställare fick jag själv. Återigen flög tankarna om de sömnlösa nätterna att man ska vara rädd om varandra, ta hand om sig själv, inte stressa vad gör det om det ligger lite smulor på golvet och tvättkorgen är full en dag till ? Ta vara på tiden som är tillsammans med dem man älskar, sitta i soffan se en skit dålig film och somna men ändå känna värmen och kärlek. Att ge andra ett uppskattande ord som jag fick i morse på sms

I löv u mammsi  pöösss,, av min elva åriga dotter. Säga vad man har på hjärtat och känna att ja jag gjorde rätt nu.

 

Nu vet jag att jag fått tankeställare förr om åren och förhoppningsvis blir jag bättre på att ta vara på min tid med tiden jag lär mig. Att den dagen jag lägger igen mina gröna kan känna jappp jag gjorde i alla fall rätt och allt jag kunnat för att vara lycklig.