Åter i tjänst
Tänk att precis när man vant sig vid att varit uppe sent om kvällarna och sova länge på morgonen ska man börja jobba igen efter semestern. Börja passa tider och klä sig respektabelt, komma ihåg matlådan och att väcka barnen så att det kommer till skolan.
Så vad hände på semestern wow vilken skön semester måste jag säga att jag haft. Njutit med mina härligt knäppa barn och familjen, byggt en spiskåpa med tillhörande bänk samt tak över ytterdörren.
Nu står dränering av huset på schemat, som tur är har jag en underbar mor och bror som hjälper mig. Kan man önska sig mer.
Även en tripp till härliga Åre och Åreskutan med familjen för att fira min mor som fyllde 70 har vi hunnit med. En underbar soligt helg med gott sällskap mycket skratt och tok, som att min dotter på 17 år och min bror åkte moped till Åre från Sundsvall.
Men tänk att man aldrig får vara och känna sig nu är det bra allt verkar stabilt . Nää då blev en av mina käraste vänner en man som betyder mer än ord kan säga för mig, fick en hjärtinfarkt bara sådär en tisdag kväll. Jag blev paff och tror mig tappa talförmågan hur fan kunde detta hända ? Vad händer nu ?
Värst har varit att veta jag inte kunnat få kontakt med honom, inte få information om hur operationen gått osv. Men som tur fanns en ängel som gav mig den informationen jag velat ha. Och att sedan höra hans röst på telefon var som att vinna på trisslott obetalbart.
Vägen är lång för min vän till ett normalt liv. En tankeställare fick jag själv. Återigen flög tankarna om de sömnlösa nätterna att man ska vara rädd om varandra, ta hand om sig själv, inte stressa vad gör det om det ligger lite smulor på golvet och tvättkorgen är full en dag till ? Ta vara på tiden som är tillsammans med dem man älskar, sitta i soffan se en skit dålig film och somna men ändå känna värmen och kärlek. Att ge andra ett uppskattande ord som jag fick i morse på sms
I löv u mammsi pöösss,, av min elva åriga dotter. Säga vad man har på hjärtat och känna att ja jag gjorde rätt nu.
Nu vet jag att jag fått tankeställare förr om åren och förhoppningsvis blir jag bättre på att ta vara på min tid med tiden jag lär mig. Att den dagen jag lägger igen mina gröna kan känna jappp jag gjorde i alla fall rätt och allt jag kunnat för att vara lycklig.
