Det gör ont
Man ska inte grubbla i det förflutna, man ska lämna det bakom sig och gå vidare. Det gör inte framtiden bättre att fundera och älta om och om igen.
Men jag har ont i hjärta varje gång jag ser mina barn i ögonen och hör rösten på dem över besvikelsen de har över sin pappa. Hon fyller 20 år och vill inte att hennes pappa ska fira henne. Hon ska göra sin första tävling i Body fittness i sommar och vill inte ha sin pappa i publiken. Besvikelsen är stor över hur han har valt bort henne, till och med tog nyckeln från henne som går till hans bostad. Orden du får ringa på eller ringa mig om du vill komma och hälsa på.
Vilken pappa säger så till sitt barn ? Jag vet att hon saknar honom, de är ju rätt lika ändå, fast ändå inte. Det har gått sju år nu, jag borde ha gått vidare och det har jag. Jag är idag stolt över mina barn och den hårda väg vi tillsammans har gått. Jag är mig själv igen den tjejen som var glad och pigg är tillbaka.
Men besviken över att den man jag valde att skaffa barn med inte bryr sig om sina barn längre, som jag vet eller tro mig veta efter 20 år tillsammans skulle ha gjort. Barnen blir äldre ja jag vet, men har man satt barn till världen är det ta mig fan vår jävla skyldighet att prioritera dem först… framför fester, nya förhållanden, egna resor utan barnen eller egen tid, för att vårda förhållandet.
Jag undrar när ska han vårda sitt förhållande till sina barn ? Behövs det inte ? är det bara för att de är barn och de kommer att finnas där hela ens liv ?
Nu tror jag att man måste vårda alla förhållanden både till sina föräldrar, sina barn, sina jobbarkompisar, sina chefer, sina husdjur och sina vänner osv. För det är inte en sak av plast eller sten som man har i byrålådan, som man kan lägga ner för att man inte vill eller orkar just nu och sen ta fram dem när man känner sig ledsen eller blivit lämnad.
Förtroende och kärlek tar åratal att bygga upp och förtroende förtjänar man, men det kan raseras på en sekund.
Men jag har ont i hjärta varje gång jag ser mina barn i ögonen och hör rösten på dem över besvikelsen de har över sin pappa. Hon fyller 20 år och vill inte att hennes pappa ska fira henne. Hon ska göra sin första tävling i Body fittness i sommar och vill inte ha sin pappa i publiken. Besvikelsen är stor över hur han har valt bort henne, till och med tog nyckeln från henne som går till hans bostad. Orden du får ringa på eller ringa mig om du vill komma och hälsa på.
Vilken pappa säger så till sitt barn ? Jag vet att hon saknar honom, de är ju rätt lika ändå, fast ändå inte. Det har gått sju år nu, jag borde ha gått vidare och det har jag. Jag är idag stolt över mina barn och den hårda väg vi tillsammans har gått. Jag är mig själv igen den tjejen som var glad och pigg är tillbaka.
Men besviken över att den man jag valde att skaffa barn med inte bryr sig om sina barn längre, som jag vet eller tro mig veta efter 20 år tillsammans skulle ha gjort. Barnen blir äldre ja jag vet, men har man satt barn till världen är det ta mig fan vår jävla skyldighet att prioritera dem först… framför fester, nya förhållanden, egna resor utan barnen eller egen tid, för att vårda förhållandet.
Jag undrar när ska han vårda sitt förhållande till sina barn ? Behövs det inte ? är det bara för att de är barn och de kommer att finnas där hela ens liv ?
Nu tror jag att man måste vårda alla förhållanden både till sina föräldrar, sina barn, sina jobbarkompisar, sina chefer, sina husdjur och sina vänner osv. För det är inte en sak av plast eller sten som man har i byrålådan, som man kan lägga ner för att man inte vill eller orkar just nu och sen ta fram dem när man känner sig ledsen eller blivit lämnad.
Förtroende och kärlek tar åratal att bygga upp och förtroende förtjänar man, men det kan raseras på en sekund.
Kommentarer
Trackback
