Liten blir stor och liten igen
Vi har nyss ätit färdigt jag och Linnea och sitter och små pratar då telefon ringer. Hej mamma vad gör du ? Vi har nyss ätit, vad gör du ? jag väntar på bussen jag mår inte så bra, säger hon .. snörvel snörvel. Välkommen hem hjärtat.
45 min senare kommer en mycket blek och hängig jänta med feber och snorig som bara den hem. Jag ser i ögonen på henne att hon är nästan på väg att börja gråta. Vi kramas i hallen och jag säger klä av dig ta en dusch så fixar jag lite soppa. Hon ler och med tunga steg går hon in på sitt rum och byter om och hoppar i duschen.
Jag vill inte vara sjuk mamma jag måste träna och äta . Jag vet hjärtat men sjuk är du så sätt dig nu i soffan och ta lite soppa och macka och ägg.
Vi har våra platser i soffan jag på ena ytter kanten, Linnea i mitten och Therese på andra ytter kanten. Men nu blev stora jäntan en liten jänta, hon ville sitta nära mamma. Hon somnar i knä på mig.
Linnea ler och nickar att det är okej mamma låt hon sitta med dig.
Therese sover en stund och vaknar med ett ryck jag går och lägger mig vill du stoppa om mig mamma ? Självklart vännen säger jag och går efter henne in till hennes rum. Jag bäddar ner henne, hon ler och säger vill du sitta med mig till jag somnar? Jag nickar och sätter mig på sängkanten, hon sover på två röda.
Jag pallar mig åter till soffan där Linnea sitter och små ler . Du mamma, nu är Therese ynklig säger hon. Jo hjärtat mitt hon är det.
Ett lyckorus far igenom min kropp, jag tror jag har lyckats fostra två härlig jänter till att bli trygga hur gammal de än blir, men ändå ha förmågan att visa sig svag och veta att jag alltid finns där för dem.
