Otäckt
att man känner sina löss på gång, som min farmor sa.
Jag har upptäckt att magkänslan är en bra grej att följa. Dock finns risken att det du känner är rätt, när du för ovanligheten kollar upp fakta.
För 4 år sedan upptäckte jag magkänslan ja jag är snart 46 år, det tog tid för mig att känna av min egen mage hahaha.. Nää ärligt, även ärlighet kom att betyda mer för mig än någonsin för 4 år sedan.
Jag uppskattar ärlighet, att man säger som det är för sanningen är alltid bättre att höra än att på omvägar få reda på saker.
Jag är inte längre förvånad över att även den mest trovärdige gör sina små misstag och förvränger sin historia för att man inte vill stöta sig med någon.... det kommer alltid surt efteråt på ett eller annat sätt. Å om du har otur så kan det bli din förlust i slutändan och det var nog inte tanken från början
Nog med ledsamheter för idag ut i solen njut, sola, bada, ta vara på dagen och kvällen och natten njut av varandra.
Själv ska jag sitta inne och jobba en vecka till sen är det min tur att ta vara på dagen kvällen och natten.
Love you all !!!
Knäpp du är morsan
I måndags skickade jag ett sms till min dotter Linnea, Grattis på namnsdagen pussgurka.
Jag fick tillbaka.. men mamma jag har inte namnsdag idag säger farmor.. har du glömt vad jag heter ?
Jag små log och skickade tillbaka nää hjärtat mitt det har jag inte med det är Ranghild i dag.
Det är så när vi skulle namnge detta flickebarn som bara vägde 1 kg när hon föddes men hade en vilja av stål redan då, hade jag tre namn på förslag ett var Ottilia efter min farmor , Rnaghild efter min mormor och Linnea som min mamma hette i mellan namn.
Där låg flickebarnet i sin kuvös full i slangar och i en mimi mimi blöja och med blindel för ögonen då dessa var ljuskänsliga. Där stod jag och hennes pappa och stora syster 6 år och frågade alla tre var sin gång.
Vill du heta Ottilia ? Då grymtade flickebarnet och sparkade med små bena
Vill du heta Ranghild ? samma sak igen hon grymtade och blev nästan arg där inne i burken
Vill du heta Linnea ? tyst inte ett ljud inte en rörelse blev det från flickan.
Vi höll på under en hel dag och frågade i olika omgångar vände och vred på namnen men varje gång linnea kom på tal blev flickebarnet tyst och lugn.
Denna historia gillar Linnea att höra och jag berättar den gärna men jag kallar henne Ragnhild ibland och hon svarar på tilltal .. då hon ler som bara hon kan och säger ja mamma vad vill du ?
Sms svaret jag fick var " ha ha du är ju rolig du , älskar dig mamma, du är bäst i världen tur jag fick dig som mamma pöss "
Det är äkta varm och underbar kärlek på sms
En dag i Juli
Varje sommar sedan jag separerade för 4 år sedan har jag jobbat juli veckorna när alla andra har semester.
Klibbiga juli kvällar, dagar med åska i luften, härliga sand strands dagar och vackra solnedgångskvällar.
Det är som lediga dagar... trots att jag jobbat, men tempot har gått ner, telefon ringer inte lika mycket och mailen lugnat ner sig.
Tjejerna har varit hos sin pappa, de har smsat och ringt för att kolla läget och berättat vad de gjort.
Jag har haft tid över ! Träffat kompisar, rensat garberoben, friggeboden, läst böcker, hunnit prata till punkt med kompisar som jag allt oftare mailar och smsar nu för tiden.
En fridfull stund fast jag jobbar... känns rätt bra !!!
En tanke eller två
Singel är jag fortfarande efter fyra år. Har provat i omgångar olika dejtingsidor, träffat någon här och där. Tre gånger har jag fallit för män som visat sig inte vara det man tänkt. Eller hur tänkte jag ? är man på en sida där det kryllar av män och kvinnor så är det klart att man pratar och träffar andra medans man träffar en lite mer. För man vet ju aldrig vad som finns runt hörnet eller dyker upp som ny på sidan.
Första mannen var allt men tyvärr fann jag redan i början att det blev för mycket. Han var lite för på, om ni förstår vad jag menar. Andra hade visst fler fioler i sin byxa än han sa. Den tredje han höll på länge för att få till en dejt och det blev tre sen blev det tyst.. även här fanns det fler fioler än jag skulle kunna tänka mig. Det lustiga i det hela är att de säger inte något, utan bara låter det rinna ut i sanden.. Vilka kärringar tycker jag då. Fegt, säg rakt ut som man tycker , raka rör är ju män kända för …… eller ????
Det är så klart tråkigt att jag inte träffade någon. Det hade varit rolig och mysigt. Men jag hade inte riktigt trott det heller. Det var väldigt roligt, jag har lärt mig mycket om mig själv genom detta nätdejtandet.
Men stöter man på patrull hos varandra i tidigt stadie som tex ärlighet, och det krävs mycket för att reparera och hitta tillbaka så känns det inte värt det för min del. Jag är hellre ensam än i ett förhållande som inte är byggt på ärlighet och känns bra, även om man träffas på en dejtingsida och det finns 150 andra där. Jag har levt i ett sådant förhållande i 20 år, och det vill jag inte göra om.
Det blir för mycket liksom, man blir mätt på det till slut.
Det är klart att det vore roligt att träffa någon, men jag är också ganska nöjd nu faktiskt. Det går lite upp och ner i livet det där, det är i perioder. Så jag har bestämt mig att jag letar inte desperat efter någon. Jag ger upp för femtioelfte gången haha….
En icke solig dag
För mitt enkla nöjes skull denna regniga semester dag har jag köpt två modetidningar. Jag förundras över hur jag mest ser vita, sjukligt smala kvinnor, alla unga och de ser inte jätteglada ut. Lyckligast verkar de vara när de har parats ihop med en manlig modell för att marknadsföra typ parfym eller schampoo.
I en reklam för schampo som en mörk vacker långt hårig kvinna har, har hon lyckas att attrahera en kille med sitt blanka fräscha långa hår. Egentligen verkar alla produkter handla om att bli snygg, fräsch och hårfri, tillgänlig för att slutligen kunna locka till sig en man. Det måste vara den absoluta lyckan ...
Så här sitter jag i min mysig fotölj och tittar på utstickande höftben, halvöppna munnar och renrakade tonåringar och de har inte en tanke i världen på att skaffa mig en karl.
Och även om jag hade den intentionen skulle de ju vara omöjligt. Jag representerar precis allt som dessa kvinnor inte är.
Jag är tjock, emellanåt ganska hårig, glasögonorm, myspysbyxor och lockigt hår.
Varför svälter vi kvinnor oss ?, skär oss och anpassar oss efter vad som är den ultimata bilden av hur en kvinna ska vara. Vi vrider och vänder på kroppsideal och krav, och känner tacksamhet för att kurvighet blir på modet, att nu är det äntligen bröst och rumpa som killar tycker är sexigt.
Visst jag är överviktig= tjock. Ibland är det skitjobbigt och jag hatar att stå i provhytt och prova kläder och bara drömma om att vara en 36a 38a som kommer i nån sval, ärmlös klänning. Och sen skutta runt i oändlig lycka utan att mina lår ens tänker tanken på att nudda varandra.
Jag måste också lära mig att älska det här. för jag pallar fan inte att hålla på att banta.
