Skatan i norr

Jag vet inte om själva vetskapen om att någon eller några är sugen på att sticka kniven i ryggen på en, är mer påtaglig än vetskapen att det är en form av hyckleri som pågår.

 

Tyvärr har jag svårt att få förtroende eller snarare har jag tappat förtroende för de mänskliga varelser som använder  ordspråket att ärlighet vara längst. När någon i min närhet säger dessa ord tittar jag på en dem med en blick och förundran om vad de har i görningen. Jag har tappat tron.  Eller kanske inte, kanske har jag bara fått det klart för mig ännu en gång att det ända som är oändligt är den människliga dårskapen och girigheten.

 

Detta har nu kommit så långt, trots att jag har stött och blött försökt tänka klart och rationellt  vänt och vridit och utnyttja mina inläsa beteendevetare och psykologiska kunskaper, har detta tagit mig djupt i själen. Vilket jag lovat mig själv att detta ”smyg-se-vad-som-händer-beteende ” inte skulle ha någon form av påverkan på mig… tyvärr jag är inte odödlig eller känslokall.. Attans också !!

 

Jag hoppas att även denna gång ska min inre vetskap och min uppfostran återigen se det som en lärdom av de mindre lyckligt lottade varelser, som enligt min utsago har ett lite mindre intellektuellt förnuft.

 

Allt handlar inte om, i min mening, att livet inte ska gå ut på att smutskasta varandra. Som vuxen eller ju högre ålder man besitter ska kunna hoppa över detta sandlådefasonerna. Det tillhör den mänskliga varelsen med lägre ålder, när förnuftet inte råder.

 

Att tro att någon hela tiden har koll på vad som försegår över gränserna, att känna sig bevakad, att känna att jag behärskar inte detta och att man låter osäkerheten blir ett faktum, gör att man sakta bryts ner och förändras.

 

Frågan är ska man låta detta hända ? Vad ska man göra åt detta ? Hur förhindrar man att det uppstår ? Vems är felet ? Vem bär ansvar ? Vem ska reda ut det hela ?

 

Är snart slut och jag önskar att det blir en ny vecka snabbt.

 

Det är nog första gången på länge jag känner en inre stress från de runt om mig. Visst det har hänt förr men nu påverkar det mitt humör. Jag vill inte bli in målad i ett hörn, vill inte känna press och försöka skydda mig och de mina hela tiden.

 

Kan vara för att jag gjort de så länge att orken börjar ta slut.

 

Jag får energi när jag kommer hem fast det är uppgrävt runt hela mitt hus och jordhögarna växer och allt blir liksom mer upp och ner. Jag njuter av att få gräva, fast nu är min kära bror där och göra allt åt mig, snäll som han är och även hans svåger ( min brors frus systers man ) är med och sliter hund.

 

Jag känner mig mer ja jag vete fan, jag tycker att det är jobbigt att måste vara, lyssna, försöka sätta mig in i saker, göra saker åt andra. Det är ju det jag gillar normalt sätt men inte nu.

 

Jag tror jag ska bestämma mig för att inte svara på sms eller svara när det ringer om det inte är mina barn och min mamma under helgen.. ska fundera på saken…. 

 

Har funderat klart …. Jag har bestämt mig !       

 

Jag tror jag blir tokig !!!!!!!!!! vart är mina stumpor ???????????? MAMMMMMA VART ÄR MINA STRUMPOR ??

Jaaa vännen tänker jag för mig själv, jag sitter på toa hur ska jag kunna veta de ? Det var ju hon själv som plockade fram kläder i går. Samtidigt måste jag små le för mig själv och njuta av att jag är så betydelse full att det är värt att skrika som kniven satt i henne kl 0605 på morgonen och hon är 17 år.

Toadörren rycks upp som om det vore en stålbranddörr och någon varit inlåst i flera år och ska nu jäklar räddas.
- MAMMA VART ÄR DU.. och är du här. Har du sett mina förbannade strumpor? Har du tagit dom ? Linnea ? jag har inte tid med att jaga några jävla skit stumpor..

Allt kommer i ett och samma andetag, jag små skrattar och säger med lite retsam ton i rösten.. – Vännen vad har du i handen då ?

Ett gapskratt kommer från henne och hon ler sitt vackraste leende och säger Mamma jag älskar dig .

Hon hade strumporna i handen hela tiden.

Säga vad man vill om sommaren men hösten är en favorit hos mig. Inte bara för att jag fyller år haha, utan för att allt blir så klart. Underbara färger på träden och buskar, luften blir klar och ren och lite kylig. Solen ligger lågt men värmer ändå under dagen.

Att då få lyxen att ta på sig lite varmare kläder, ta med lite varmt te och macka gå ut i skogen hitta sig en stubbe eller sten att sätta ner rumpan på. Njuta av tystnaden och supa in den sköna höga luften och bara se sig omkring alla vackra mystiska färger. Och har man tur kanske man har trevligt sällskap.

Men sluta drömma nu .. sitter inne, tryckt uppe på höjden av rättsväsendet, det plingar till på mailen och arbetsuppgifterna hopar sig i en rasande hastighet trots att posten inte hunnit komma denna tidiga tisdag morgon. Dröm och verklighet får förenas till helgen.

Tänk att precis när man vant sig vid att varit uppe sent om kvällarna och sova länge på morgonen ska man börja jobba igen efter semestern. Börja passa tider och klä sig respektabelt, komma ihåg matlådan och att väcka barnen så att det kommer till skolan.

 

Så vad hände på semestern wow vilken skön semester måste jag säga att jag haft. Njutit med mina härligt knäppa barn och familjen, byggt en spiskåpa med tillhörande bänk samt tak över ytterdörren.

 

Nu står dränering av huset på schemat, som tur är har jag en underbar mor och bror som hjälper mig. Kan man önska sig mer.

 

Även en tripp till härliga Åre och Åreskutan med familjen för att fira min mor som fyllde 70 har vi hunnit med. En underbar soligt helg med gott sällskap mycket skratt och tok, som att min dotter på 17 år och min bror åkte moped till Åre från Sundsvall.

 

Men tänk att man aldrig får vara och känna sig nu är det bra allt verkar stabilt . Nää då blev  en av mina käraste vänner en man som betyder mer än ord kan säga för mig, fick en hjärtinfarkt bara sådär en tisdag kväll. Jag blev paff och tror mig tappa talförmågan hur fan kunde detta hända ? Vad händer nu ?

 

Värst har varit att veta jag inte kunnat få kontakt med honom, inte få information om hur operationen gått osv. Men som tur fanns en ängel som gav mig den informationen jag velat ha. Och att sedan höra hans röst på telefon var som att vinna på trisslott obetalbart.

 

Vägen är lång för min vän till ett normalt liv. En tankeställare fick jag själv. Återigen flög tankarna om de sömnlösa nätterna att man ska vara rädd om varandra, ta hand om sig själv, inte stressa vad gör det om det ligger lite smulor på golvet och tvättkorgen är full en dag till ? Ta vara på tiden som är tillsammans med dem man älskar, sitta i soffan se en skit dålig film och somna men ändå känna värmen och kärlek. Att ge andra ett uppskattande ord som jag fick i morse på sms

I löv u mammsi  pöösss,, av min elva åriga dotter. Säga vad man har på hjärtat och känna att ja jag gjorde rätt nu.

 

Nu vet jag att jag fått tankeställare förr om åren och förhoppningsvis blir jag bättre på att ta vara på min tid med tiden jag lär mig. Att den dagen jag lägger igen mina gröna kan känna jappp jag gjorde i alla fall rätt och allt jag kunnat för att vara lycklig.

 

                  

Singel är jag fortfarande efter fyra år. Har provat i omgångar olika dejtingsidor, träffat någon här och där. Tre gånger har jag fallit för män som visat sig inte vara det man tänkt. Eller hur tänkte jag ? är man på en sida där det kryllar av män och kvinnor så är det klart att man pratar och träffar andra medans man träffar en lite mer. För man vet ju aldrig vad som finns runt hörnet eller dyker upp som ny på sidan.

 

Första mannen var allt men tyvärr fann jag redan i början att det blev för mycket. Han var lite för på, om ni förstår vad jag menar. Andra hade visst fler fioler i sin byxa än han sa. Den tredje han höll på länge för att få till en dejt och det blev tre sen blev det tyst.. även här fanns det fler fioler än jag skulle kunna tänka mig. Det lustiga i det hela är att de säger inte något, utan bara låter det rinna ut i sanden.. Vilka kärringar tycker jag då. Fegt, säg rakt ut som man tycker , raka rör är ju män kända för …… eller ????    

  

Det är så klart tråkigt att jag inte träffade någon. Det hade varit rolig och mysigt.  Men jag hade inte riktigt trott det heller. Det var väldigt roligt, jag har lärt mig mycket om mig själv genom detta nätdejtandet.

 

Men stöter man på patrull hos varandra i tidigt stadie som tex ärlighet, och det krävs mycket för att reparera och hitta tillbaka så känns det inte värt det för min del. Jag är hellre ensam än i ett förhållande som inte är byggt på ärlighet och känns bra, även om man träffas på en dejtingsida och det finns 150 andra där. Jag har levt i ett sådant förhållande i 20 år, och det vill jag inte göra om.  

 

Det blir för mycket liksom, man blir mätt på det till slut.

 

 Det är klart att det vore roligt att träffa någon, men jag är också ganska nöjd nu faktiskt. Det går lite upp och ner i livet det där, det är i perioder. Så jag har bestämt mig att jag letar inte desperat efter någon. Jag ger upp för femtioelfte gången haha….

 

 

I mitt huvud ? 

Vad händer ute i världen i min bekantskapskrets ? Har alla blivit tokiga ? Är det åldern som gör det? Eller är det jag som håller på att bli knäpp på riktigt ? 

Ingick det inte i vår uppfostran och i skolan att vara ärliga ? att vi skulle inte göra varandra illa ? att vi skulle vara omtänksam och ärliga vara snälla mot varann. Att vi inte kunde älska alla var självklart men respektera alla skulle vi göra. 

Är det så att efter ett långt förhållande, barn, hus, bil , semestrar, grillfester och julaftnar, sportlov, påsklov, vård av barn, alla fastrar och mostrar och svärföräldrar , släkt middagar börjar tröttna på varann söker spänning och det blir liksom inte den gnistan som det var när man var ung ? Alla andra enligt facebook har de så underbart guda gudomligt och har träffas sin soulmate. Puss och kram  älskar dig  facebook status uppdateringar har blivit en vardag man måste visa att man är såååå himla lyckliga och dela med sig inte bara vad man äter på tallriken och vinglaset på fredagskväll utan även status mellan varann fast man nyss lämnat bostaden tillsammans och kommit in på jobbet och måste bara skriva på fb för att förklara sin älskvärdhet.

 

 Är det bara jag som inte hittat min soulmate ? Inte vill lägga ut på fb att jag är tjejsur idag för jag ser fet ut i klänningen som jag tog i morse, eller för att jag inte sovit mer än  3 timmar under natten, att jag klippte gräset i går i 3 timmar och tvättade 3 tvättar och la mig själv i sängen avundsjuk på alla andra som är sååååå himla lyckliga på fb

 

Det måste ju vara fel på mig ????

 

Jag är kanske bitter än efter 4 år som ensam. Efter att mitt förhållande efter 20 år bröts upp abrupt av att min sambo hade haft en annan kvinna i 2 månader. Att jag bröt förlovningen samma dag som jag kom på det. Att han flyttad ut 2 veckor efter. Jag har tog över skulderna på huset, sålde min älskade fjällstuga, blev utan bil och barn varannan vecka. Att jag kraschade ekonomiskt, för att jag var super women trodde jag  och körde på som förr samma utgifter som förr fast men en inkomst. Att huset är av renoveringsbehov, dränering, måla om fasad, fixa gårdsplan, fixa utbyggnaden som står som en betongklumps källare, att taket måste bytas för att det läcker in vatten om vintern i sovrummet pga. av fuskbygge för flera år sedan. Att jag måste vända på varje krona gärna två gånger om jag ska kunna ta min barn på middag på max eller köpa nya sommar skor till dem.

 

Att jag inte funnit någon att älska sådär gränslöst (förutom mina barn och min familj) och att han också älskar mig sådär fb-aktigt kärleksfilms aktigt makalöst soulmate way over allt jag upplevt i min snart 46 åriga liv.

 

 Jag ler och skrattar försöker lyssna på vänners problem och försöker trösta dem med goda råd, problemlösningar, försöker förstå mig på och svårt att säga nej. Tar mig tid att ge dem min respekt och ärlighet .. för det är så jag är uppfostrad hemma och i skolan.      

 

Eller hade min pappa rätt ? att jag är uppvuxen i ”Bullerbyn” skyddad från verkligheten!

 

Har de börja komma ikapp mig nu ? jag får ta mig ett glass kall mjölk och en kanelbulle och fundera           

 

   

 

Sitter på jobbet och de kommer ett gäng gubbar ( i min ålder är det gubbar om man fyllt 40 ) dessa män känner jag inte, de ska övervaka eller kanske mer  lyssna på vårt jobb i telefon.

 

Hör dem prata om skolavslutningar, regn och hur fina alla barn var och så kommer det som jag blev så förbannad på. De pratar och de är tydligen singel. En av männen säger att det prata med en mamma som säger att fan man blir nog singel i år också. Mannen i fråga säger men det kan ju inte vara så svårt att hitta en man. Men då säger han också i samma andetag att han tittade runt och kollade in kvinnorna.. Men herre gud säger han de hade då inte tränat inför beach 2013.

 

Jag blev så paff att jag även fast jag hade ett samtal på gång måste vända mig om för att se denna man.

 

Jo men tjena .. hade han tittat sig i spegeln i morse ??? skulle inte tro de… och träna inför beach 2013 hade han nog gjort med ej tyngre vikt än ölburken och skrovmålet på Sibylla.

 

Så varför skulle då alla kvinnor slita på gymet för att tillfredställa honom blev min pop up fråga.

 

Så jag kommer alltså inte få bada och sola på en allmän strand i år jag då ? för jag har inte tränat för beach 2013,  för att jag inte kan dra i magen så att mina väl dolda magmuskler syns. För att jag inte kan var så läcker så att alla män faller ner på knä och ställer sig i kö för att smörja ryggen på mig ?

 

Undra om han hade otur när han tänkte när han ens öppnade mun och uttalade sig      

 

Vaknar och är helt slut i kroppen och huvudet, det är som jag blivit överkörd av en ångvält och en mixer kör runt  i huvudet på mig.  Jag har ont i hela kroppen. 

Jag har svårt att somna fast jag är så himla trött, när jag somnar på spikmattan, som får mig att slappna av mest pga smärtan den bringar. När jag ska vända mig om vaknar jag av smärta oro och olusts känsla. Jag skulle kunna spy där jag ligger, rakt ut som kaskad spy, men det kommer inte något. Jag lägger mig till rätta och blundar jag somnar nog snart. 

Jag blir orolig när jag märker att jag tappar fokus även om natten, och att jag inte sover som folk. Jag vet ju vad det kan leda till, jag vill inte dit igen, JAG VILL INTE…. Men lyssna då för fan JAG VILL INTE DIT. Den som kan hjälpa mig är bara jag själv, det vet jag också. Finns inga piller i världen som kommer att få detta att bli bra igen.

 

Nej det är inte träningsvärk det är sorg. Sorg saknaden av min pappa. 

När knoppar brister säger man.

 

Det kommer göra ont flera gånger i livet, som liten ramlar man och slår knänen blodiga , man blir dumpad av sig första kärlek, läraren i skolan är dum, bästa kompisen vill inte leka med dig idag för han/hon vill leka med en annan just idag, du får inte bada efter det du har nyss ätit eller fikat på stranden, du måste vänta en stund säger en vuxen dum en.

 

Som lite äldre brottas du med val som skolval/yrke, nya kärlekar, nya kliv in i vuxen livet, betala räkningar ,smärtan av att föda barn, att ta ut soppåsen när det är överfull, byta toarulla för den före dig inte orkade byta till ny rulle.

 

Det är mycket smärta i livet men smärtan av att tappa sina föräldrar är grym, även om man vet att vid sjukdom är det det bästa men man blir ego som fan.

 

Min pappa är nu den stjärna som lyser starkas på himlen. Klart han är det, han var ju bäst! Min pappa min hjälte min stöttepelare och nu har han somnat in för alltid.

 

Detta för alltid, aldrig mer är svårt att fatta, ta in. Jag tror liksom att han är på jobbet eller på sjukhuset det är tomt men inte konstigt tills jag går hem till mamma och pappa, mamma är ensam. Pappa svarar inte när jag ropar HALLÅÅÅÅÅÅÅ.. som jag gjort i hela mitt varje gång jag klivit innanför mamma och pappa mitt föräldrar hems dörr.      

 

När jag nu tittar på mina smörknivar som är gjorda av julgranen, som pappa alltid gjorde efter julen var slut tog han grannen upp till snickerboa gjorde smörknivar till förbannelse åt oss, förr tänkte man haha han är bra knäpp pappa.. nu grinar jag, varje gång jag ser dessa julgranssmörknivar och tänker aldrig mer kommer jag få julgranssmörknivar av min pappa.

 

Aldrig mer kommer han in i mitt hus i regnkläder och stövlar och ler lyckligt och säger tänk att jag inte möte någon annan som var ute och gick i detta härliga skitväder och kramar om mig så jag blir dyngblöt.  Inte heller går han in med skona på till vardagsrummet för att titta i godisskålen om det ligger något gott där för att sedan säga – sånt här ska inte du och jag äta Rumpis .. ändå har han tagit 3 st extra som färdkost när han gå hem dessa 500 m till sitt och mammas hus.

 

Ja nu vet jag att det gör ont som fan när knoppar brister.        

 

Ja låt dig gärna luras av det

 

Allt har en mening säger folk om kring mig.. förklara då för mig varför min fd make hade flera förhållande under den tid vi var tillsammans ?, varför jag är sätt i ekonomisk kris ?

varför min äldsta dotter fick ätstörningar och nu har en träningsstörning ?

varför mina barn inte vill vara hos sin pappa, för att de inte kan kommunicera som vanliga människor ska? 

Varför jag fick en blodkärlssjukdom som äldre damer runt 70 brukar få och jag är 45 år ?

Varför min pappa som har är omtyckt av alla och varit en hjälte för många har fått en obotlig cancer och lider smärta som inte finns på kartan och kommer att dö långt innan han blivit gammal ?

 

Varför mitt sovrumtak läcker in vatten som ett soll, pga fusk bygge från början till slut ?

Varför jag håller på att bryta ihop men väljer att bita ihop fast i huvudet är det som en mixer som kör runt runt i 180 ?

 

Varför vänner till mig ringer och pratar kärleksproblem när det vet hur jag har det ?

 

Inte för att jag vill att folk ska tycka synd om mig, men jag skulle uppskatta  ha förståelse och kanske väljer sina ordval och meningar när det prata med mig.

 

Så berätta för mig vad är meningen med allt detta ???

 

Tror jag ska gå kusren - Hur man blir en MILF,, tror jag behöver det, för det verkar som jag inte får någon dejt alls i dagsläge ... 

MILF = de är inte blyg, kan ta för sig i sängen och vet va de vill ! Det sexiga med en kvinna mellan 35-45 ( jag är på gränsen där har alltså bara 7 månader på mig sen kommer förfallet) är höfterna, bär byxor ( funkar alltså inte kjol och klänning ?) som framhäver höfterna rundning. 

Träna gärna ben , lår och rumpa, mest för att du ifråga ska våga ta på dig tajt.

 Sminka dig lite, framhäv bara dina naturliga färger ( alltså jag är ju fan blå vit men det är också en färg), det får dig att se äldre ut än du är.

 Det bästa med MILFar är brösten, ni har allt som ofta, mer bröst än 20 -25 åringar, va  inte rädd att visa dem. De är lika vackra trots att du ammat 20 ungar eller att de blivit tunga så de rullar ner mot magen. ( vilken jävla tur jag har där då) 

Pusha up och var inte rädd för djupa urringningar !! 

Jag tror fan att jag ska anamma detta till helgen, vem vet kan ju bli en kul helg eller NOT.